Nu ligger jag här i sängen och tycker synd om mig själv. Jag vill ringa min vän för jag lovade men har dåligt samvete för ekonomi å känner att jag inte har råd. Har dessutom ingen täckning från sängen och egentligen borde jag gå ner till barnen å hjälpa Anders med dem å umgås som en hel familj. Men jag orkar inte. När jag kom hem efter dagens utskällning var jag så ledssen. Jag kommer aldrig få ett normalt jobb eller behålla kassa länge. Visst jag har jobb nu, men har två timmars lunch, jobbet är inte fast och det är bara en tidsfråga innan jag gör ett snedsteg och förlorar det. Råkar bryta mot normen å trampar folk på fötterna. Självkänslan e på minus tvåtusen å inte hjälper det med att jag ligger tycker synd om mig själv och har dåligt samvete om vatannat. Helt slut.
Uppvärmd av vetevärmaren, vill jag bara somna in och aldrig vakna mer i denna kamp som liveta innebär att få leva å vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar