Utskällning på jobbet

Min chef skällde ut mig. Jag gick in på kontoret för att lämna nycklarna och arbetskläderna. Jag skulle inte jobba där mer. Efter att ha arbetat där i två veckor och sett hur arbetskollegorna är sönderstressade, på väg in i väggen och vårtagarna misskötas. En dement som ingen brydde sig om hon fick i sig mat. En annan dement som gick i samma kläder. En säng som var för låg och en vårtagare för tung för en ensam vikarie. Påpekas detta går man emot gruppen. Varning för er alla andra kulturblinda där ute. Gå aldrig emot gruppen. Även om du lärt dig en sak, reglerna säger samma sak och gruppen en annan så håll med gruppen och spela en försynt åsna som slickar röv för du klarar dig. Du får visserligen allt tungt arbete å riskerar förtidspensionering för vikarier får självklart det tyngsta jobbet i en sådan arbetsgrupp. Men det är värt det för du slipper höra från chefen att dina kollegor gått dit enligt henne omedvetna om varandra och sagt att du smällt i dörrar, varit aggressiv och schablat bort ETT av alla andra larm som tas emot. Att du inte ska jobba i hemtjänsten å inte passar där. Att detta inte alls har med att göra att du tidigare skvallrat på dina kollegors lata vanor. Att det inte beror på att du berättat om de missförhållanden som råder. Att du gett dig in i hönsgården och kacklet. När du sen försvarar dig så är det ett bevis på att du är aggressiv. När du säger att de gaddat ihop sig är du som inte kan ta kritik.

Varför skulle den djävulska tanten överhuvudtaget prata med mig och trycka ner mig i sanden förstöra min dag när jag för helvete bara skulle lämna in mina nycklar å inte skulle jobba för småskoleklasshirarkin mer. Varför. För jag vägrade räta mig i ledet som längst ner. Varför för jag fattar inte hur man gör. Jag kan bara regler. Inget underförstått. Inga normer eller kulturer. Bara situation för situation kan jag lära mig hur man ska fungera.